Hängselkjolen som social markör

Hängselkjolen och de tillhörande spännbucklorna är den mest centrala delen av vikingatidens kvinnodräkt. Spännbucklorna används t.o.m. för att identifiera skandinaviska bosättningar utomlands.
Den här artikeln handlar om hängselkjolen som social markör. Varifrån kommer hängselkjolen? Vem bar den? Vad betydde den?

Hängselkjolens historia

Det klassiska Grekland

File:7379 - Piraeus Arch. Museum, Athens - Athena - Photo by Giovanni Dall'Orto, Nov 14 2009.jpg

Hängselkjolen antas härstamma från det grekiska klädesplagget peplos som bestod av ett rektangulärt tygstycke av ylle somveks ner mot midjan, sveptes runt kroppen och fästes ihop över axlarna med hjälp av två spännen.

Det verkar ha funnits två varianter av peplosen; en som var öppen i sidan och en som var ihopsydd till en tub.

När peplosen under 400-talet f.v.t. ersattes av den Ioniska chitonen av linne som huvudsakligt klädesplagg, så kunde kvinnorna fortfarande bära en peplos över chitonen då det behövdes för värmens skull. Peplosen är främst identifierad med hjälp av statyer och bilder, t.ex. Peplos Kore och många statuer av Athena (se även bilden till höger av Giovanni Dall’Orto).

Europa under förromersk och romersk järnålder

Peplosen försvann från den grekiska klädedräkten redan under förromersk järnålder, men innan dess verkar den ha spritts över stora delar av övriga Europa.

Under romersk järnålder  hittar vi två spännen eller två nålar som sitter i par vid begravda kvinnors axlar i bl.a. Schlesien (Polen), . Vi har också bilder av klädesplagg som påminner mycket om den grekiska peplosen (t.ex. Gundestrup-kitteln, bilder av germaner på Marcus Aurelius-kolonnen, gravstenar från Pannonien, idag bl.a. Kroatien och Ungern, och Noricum, idag bl.a. Österrike, reliefer från Tyskland etc.) från de keltiska och germanska kulturområdena.

benen kamI Danmark hittar vi från den här tiden två  stora tygstycke som är vävdasom tuber. Det ena, från Huldremose (se bilden t.v.), är mycket långt, men om man viker ner det från axlarna så blir det en fungerande peplos. Det andra är något kortare och passar fint som en peplos om man inte viker ner det.

Sammanfattningsvis finns det ganska många indicier på att peplosen var ett plagg som användes över stora delar av Europa under den här tiden.

Folkvandringstid

Under 3-400-talen försvinner parspännena eller -nålarna ur fyndmaterialet i mer centrala delar av Europa. Under 600-talet försvinner de från England också. Under hela perioden finns de dock kvar i Skandinavien.

I England kan man se att det fanns flera varianter av hur peplosen användes; med kanterna liggande omlott eller kant-i-kant, med överkanten nervikt eller inte. Hur peplosen användes och vilken typ av spännen den satt uppe med varierade mellan olika områden.

Både i England och i Skandinavien verkar peplosen ha burits över en långärmad klänning med manschetter, och troligen en mantel över detta.

Vendeltid

Under vendeltid finns peplosen bara kvar i östra Europa. I Estland sitter den uppe med ett par dräktnålar med kedjor emellan.

Parspännena finns fortfarande kvar i Skandinavien, men de har inte suttit i en peplos utan i ett klädesplagg med någon form av hängslen.  Länge varierade typen av spänne mellan olika områden. Under 700-talet  dyker spännbucklorna upp och blir en standardiserad typ över hela Skandinavien (utom Gotland).

Vi vet tyvärr mycket litet om hur hängselkjolen såg ut under vendeltid. Nästan alla kvinnor brändes efter döden, så vi har mycket lite textilfynd i samband med spännena att gå på. Det finns ganska många bilder, framför allt guldgubbar, från vendeltid, men de visar ingenting om hur hängselkjolen såg ut.

Vikingatid

Under vikingatid har hängselkjolen fått sin slutliga  utformning, med stroppar över axlarna. Den kan t.o.m. vara figursydd eller vara plisserad på framstycket.

På Gotland ser smyckesuppsättningen och därmed hängselkjolen annorlunda ut. Här består parspännena av djurhuvudformade spännen som härstammar direkt från de vendeltida spännena. Kjolen har inte stroppar, men hur den såg ut vet vi inte riktigt. På andra sidan Östersjön levde peplosen kvar i högönsklig välmåga.

Under vikingatid försvinner spännbucklorna och hängselkjolen stegvis från Skandinavien. Först från Danmark där det finns mycket få spännbucklor från 900-talet, därefter från de nordligare delarna av Skandinavien. I slutet av 900-talet är den borta helt.

Historisk tid

Under börja av medeltiden finns peplosen fortfarande kvar i Finland och de baltiska staterna. Troligen ser den ungefär likadan ut då som den gjorde 1000 år tidigare. I Finland bars den oftast tillsammans med ett förkläde.

Vem bar hängselkjol?

Fruktsamma kvinnor?

För det första så är det tydligt att hängselkjolen var ett plagg för kvinnor, ända tillbaka till det klassiska Grekland. I enstaka fall kan man hitta en grav med (enbart) en man och ett par spännbucklor. Av övriga attribut är det då tydligt att det är en man i kvinnokläder.

För det andra bärs hängselkjolen mycket sällan av barn, och då är det normalt stora barn, 11 år och uppåt och alltså på gränsen till kvinnor.

För det tredje saknas hängselkjolen (läs: spännbucklorna) ofta i de allra rikaste gravarna. I de allra rikaste gravarna ligger ofta äldre kvinnor.

I de Anglo-Saxiska gravarna kan Penelope Walton Rogers visa att peplosen/hängselkjolen nästan enbart bärs av kvinnor mellan 13 och 45-50 år, d.v.s. fruktsamma kvinnor. Jag känner inte till någon forskning som har tittat på den aspekten i Skandinavien, men den information jag har hittat tyder på att så kan vara fallet.

Hedniska kvinnor?

För det fjärde försvinner peplosen/hängselkjolen typiskt när kristendomen tar över inom ett område. Inom åtminstone Skandinavien och England finns tydliga kopplingar mellan kristendom och avsaknad av hängselkjol. I England försvinner den under 600-talet, i Danmark i början av 900-talet och i Sverige under senare delen av 900-talet.

Rika kvinnor?

Under folkvandringstida bar 80-95% av alla vuxna kvinnor i anglo-saxiska bosättningar peplos. Det visar att åtminstone under den tiden var peplosen inte ett rikemansplagg.

Hur det såg ut under vikingatid i Skandinavien vet vi inte. Det finns teorier om att bara rika kvinnor bar hängselkjol. Som vi har sett stämmer det inte för allra rikaste gravarna. För övriga gravar har jag inte sett någon forskning som visat att så är fallet, men inte heller någon forskning som visar på motsatsen.

Vad betydde hängselkjolen i samhället?

För att kunna svara på den frågan måste vi begränsa oss, och eftersom den här sajten handlar om vikingatid så begränsar vi oss till vikingatid i Skandinavien.

Konservativ och statusmarkerande

När vikingatiden startade så hade peplosen/hängselkjolen varit en del av kvinnodräkten i mer än 1000 år, i Skandinavien hade den funnits i åtminstone 600 år. Visserligen hade den moderniserats en hel del de senaste 200 åren, men det var ändå ett mycket konservativt klädesplagg.

I stället för att bäras upp av ett par små, oansenliga spännen som under folkvandringstid och vendeltid, så hörde hängselkjolen nu ihop med ett par stora, dominerande spännbucklor som under vikingatidens lopp fortsatte att växa till magnifika, ibland nästan komiska dimensioner.

Det finns också tecken på att hängselkjolen hade en viktig statusmarkerande betydelse; den pekade ut sin bärarinna som en fruktsam kvinna.

Högtidsdräkt?

Den här typen av konservativa, statusmarkerande plagg brukar typiskt bäras vid mer högtidliga tillfällen och oftast inte till vardags. Hängselkjolen var under vikingatiden inte heller längre ett nödvändigt plagg; den bars ofta med en öppen/knäppt jacka över eller med en sluten tunika eller klänning under. Det tyder på att hängselkjolen var ett plagg som inte behövde användas till vardags.

När de högtidliga tillfällena började få en koppling till kyrkobesök, där man helst inte pekade ut fruktsamhet som en status som borde visas upp, så försvann troligen behovet av hängselkjolen helt.

Sammanfattning

Jag avslutar den här artikeln med en rad hypoteser och obesvarade frågor. Vi har inte tillräckligt med information för att veta vilken roll hängselkjolen spelade i det vikingatida samhället. Vi kan bara spekulera, men vi skulle kunna ta reda på mycket mer genom att bearbeta existerande data utifrån dessa spekulationer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *