Underkläder

“Jag önskar att någon kunde skriva något om underkläder.” Så lät en önskan på Facebook. Javisst, tänkte jag. Det gör jag gärna. Underkläder är ett ämne som återkommer om och om igen. Det verkar vara något som engagerar många.
Den första frågan blir då: “Vad menar vi med underkläder?” Låt oss säga att vi menar de kläder vi bär närmast kroppen, och som inte är till för att synas. Då har vi valt bort t.ex. byxor och mössor, men ändå inte begränsat oss till precis den typ av underkläder vi är vana vid att bära idag. Samtidigt handlar frågorna ofta om just de underkläder vi är vana vid, så jag skulle vilja utgå från dem i alla fall. Alltså börjar vi med:

Kalsonger

Hade vikingarna kalsonger? Om vi vill veta det behöver vi gå till de källor vi har om vikingatida kläder. De är av fyra slag:

  1. Arkeologiska textilfynd och fynd av spännen m.m. som visar var kläder suttit
  2. Avbildningar
  3. Texter
  4. Dräkthistoria, d.v.s vad man bar före och efter vikingatiden.

När det gäller kalsonger har vi inga arkeologiska textilfynd, inga spännen eller dylikt och inte heller några avbildningar av kalsonger från vikingatiden. Om vi ska kunna använda texter måste vi veta vad kalsonger kan ha hetat under vikingatiden, och alltså får vi vända oss direkt till dräkthistorien.

Under medeltiden ser man ibland bilder på män som badar eller arbetar endast iklädda något som i alla fall under senare delen av medeltiden ser ut som kalsonger. Under den tidigare delen ser de mer ut som ett tygstycke man dragit mellan benen och fäst i en rem runt midjan. De är alltid vita och används ibland tillsammans med ett par hosor. Det ord som brukar användas för detta plagg är “brokor”, ett ord som återfinns i de isländska sagorna när de beskriver klädsel under vikingatiden. Det låter ju bra. Nu har vi ju ett ord på de vikingatida kalsongerna!

Men då stöter vi på problem: Det finns två typer av brokor i  de isländska sagorna “leistabrokr” (brokor med fötter) och “okulbrokr” (brokor utan fötter). Jag tror inte att kalsonger kan ha fötter, och alltså menar man något annat än de kalsonglika underbyxorna här. Det troligaste är då att “leistabrokr” betyder ett par byxor av Thorsbjergstyp med fastsydda fötter och att “okulbrokr” betyder liknande byxor fast utan fötter (Hägg 1984 (2), sid 163-164). Om vi nu har ett ord som används för byxor under vikingatid och det ordet ändrar betydelse till att avse kalsonger under medeltiden, så tyder det snarare på att vi inte hade något kalsong-plagg under vikingatid vars namn kunde fortsätta användas. Jag har också svårt att se att det skulle vara praktiskt med ett par knöliga brokor av tidigmedeltida typ under ett par byxor av t.ex. Thorsbjergstyp.

Intressant i sammanhanget, om vi nu ska fortsätta med dräkthistoria, är vad som hände när hosorna började ersättas av byxor igen. Då försvinner kalsongerna helt (de finns kvar ett litet tag, men bara för att få resten av utstyrseln att sitta ihop ordentligt (se bild). Istället hade männen en riktigt lång skjorta som veks in under grenen och fungerade som underplagg (se bild).

Sammanfattningsvis finns det inga tecken på att man använde kalsonger under vikingatid, tecknen visar snarare på att de inte användes. Dessutom behövdes inte kalsonger eftersom man kunde använda skjortan som underplagg under vikingatiden också. Å andra sidan har vi inga BEVIS för att kalsonger inte skulle ha funnits. För att få det skulle vi behöva hitta ett flertal vikingar med kläder som är så bevarade att man tydligt kan se att de inte hade kalsonger.

Dags att ta itu med nästa plagg:

Trosor

Här har vi nästan samma utgångsläge: Vi saknar arkeologiska fynd helt, likaså avbildningar. Och egentligen är det ännu värre, för något som skulle kunna tolkas som trosor finns inte nämnt i några texter heller. Alltså får vi vända oss till dräkthistorien igen.

Trosor av den typ vi använder idag; ett ganska litet plagg som är ihopsytt i grenen, började användas på 1920-talet (se bild). Det berodde säkert på att kjolarna då blev en bra bit kortare än de varit innan och man ville vara säker på att inte visa för mycket av misstag.

Innan dess användes ett liknande plagg, mameluckerna(se bild), hos borgare och överklass. På landet och hos underklassen gick man oftast utan någonting alls ända in på 1900-talet. Mameluckerna är större än trosorna, men framför allt är de inte hopsydda i grenen. Mameluckerna började bli vanliga i början av 1800-talet, troligen bl.a. för att hjälpa till att hålla värmen då kvinnorna bar så tunna klänningar.

De tidigaste källorna på mameluckliknande plagg finns hos kurtisanerna i Venedig under 1500-talet (se bilden t.v.). De plaggen var faktiskt hopsydda i grenen ibland, men vi får inte glömma att de bars i en mycket speciellt miljö där kvinnorna kunde visa upp delar av sina kroppar som ärbara kvinnor knappt visste själva att de fanns.

När vi kommit så här långt brukar frågorna komma:

  1. Men fryser man inte utan underbyxor?
    Svar: Nej, man har tjocka lager med underkjolar.
  2. Men hur gjorde man när man hade mens?
    Svar: Bindor som sätts fast i trosorna är  något oerhört nytt. När jag var liten på 60-talet (jo, jag är urgammal, jag vet) hade de första bindorna som satt fast i trosorna kommit. Innan dess hade kvinnorna bindor som satt fast i en gördel (se bild) och trosorna behövdes inte alls. Alternativet var att låta det rinna. Förmodligen valde man metod beroende på vilken samhällsklass man tillhörde och hur mycket man blödde. Hur man gjorde under vikingatid vet vi inte.

Men visst finns det åtminstone ett par medeltida trosor? Jo, det finns ett bevarat plagg från 1400-talet som ser ut som ett par trosor (se bild), och det är ett mycket intressant plagg, men det är ändå inget bevis på att man hade trosor under vikingatiden.

Alltså: Det finns inga tecken på att man använde trosor under vikingatid. Inte heller behövde man trosor. Faktum är att det är tvärtom. Orsaken till att trosorna inte kom förrän under 1920-talet är inte bara att mameluckerna blev oanständiga, utan också att det är oerhört opraktiskt att gå på toaletten om man både har flera lager långa och vida kjolar och ett par trosor att dra ner. Precis som för kalsongerna, så har naturligtvis inga BEVIS för att man inte hade trosor.

Så till det tredje vanliga underplagget:

Behå

Precis som förut har vi inga arkeologiska fynd, avbildningar eller texter som tyder på någon form av behå eller liknande plagg som stöd för bysten. Precis som för trosor blev behån vanlig under 1920-talet (se bild). Innan dess fanns inget behov eftersom kvinnor normalt bar en korsett (se bild). Korsetten i sin tur dök upp framåt mitten av 1800-talet när alla kvinnor skulle ha en getingmidja.

Innan dess hade man livstycke. Troligen var det ett uppehåll under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet när man inte hade någon form av stödjande plagg undertill, eller i alla fall en del av kvinnorna hade inget stödjande plagg. När livstycket återkom ändrade det form, från något oerhört stelt (se bild) som hade som främsta funktion att hålla in bysten och ge en bra hållning, till något vars främsta funktion var att dra ihop midjan (se bild).