Enkla brickband från fynd

framsidaFöljande brickband finns beskrivna i häften om Enkla brickband efter fynd. I mina häften finns en hel del information om källor och kunskapsläge, men det saknas plats för den detaljnivå somliga av oss vill ha. Därför hittar ni den här istället. Se Källor för den fullständiga källförteckningen. Återförsäljare hittar du under Länkar.
De allra flesta brickband vi känner till från vikingatid är tillverkade med en relativt komplicerad teknik med ett extra broscherande inslag, ofta i silver eller guld, men det finns ett fåtal band av den enkla typ vi oftast ser på marknader idag. Den typen passar sig mycket bättre för nybörjare.
Jag har bara hittat fyra band från vikingatid som säkert kan anses höra till den enkla typen där alla brickor vrids tillsammans och med bara ett inslag. Det är dessa fyra som finns med i det här häftet. Förutom dessa finns mycket fragmentariska rester av ett silkeband i York som troligen är av enkel typ, men där ett eventuellt mönster inte går att urskilja, och ett ullband från Gotland som möjligen också kan vara av samma enkla typ, men där det inte finns tillgång till tydliga bilder.

Ullband från Kaupang

Källa: Anne Stine Ingstad 1979, To kvinnegraver med tekstiler fra Kaupang ur Universitetets Oldsaksamling 150 år, Jubileumsårbok 1979 Særtryck

Det här lilla bandet, ca 9mm brett, kommer från en kvinnograv i KaupanKaupang2g. Det satt fastsytt längs den fållade ytterkanten på ett stycke spetskypert och avslutades av en tvinnad snodd längst ut.

Det som finns kvar är fyra varptrådar ullgarn var i kantbrickorna, två trådar var i mönsterbrickorna och inslaget. Allt ullgarn påminner mycket om kamgarn nm 20/2, d.v.s. ett tunt men starkt 2-trådigt garn. Snodden var tillverkad av samma typ av garn. Det finns inga rester av färger. Det är bara några centimeter av bandet bevarat men man kan där tydligt se ett antal vinklar och ett dubbelöga.

Efter att ha provvävt bandet, först med bara ullgarn och sedan med två trådar lingarn i de tomma hålen i mönsterbrickorna, är min tolkning att bandet har haft en försvunnet vegetabilisk fiber i varpen också. Med både lin- och ullgarn i varpen kan man komma mycket nära hur originalbandet kan ha sett ut om alla brickor vrids tillsammans. I originalbandet vreds kantbrickorna dock individuellt utan att byta vridriktning.

Jag har tolkat bandet med en färg i kantbrickorna och en i mönsterbrickorna. Eftersom inga färgrester fanns kvar är det en ren gissning. Jag har också tolkat mönstret så att det fortsätter på samma sätt som i den bevarade biten, men det kan naturligtvis också varit mer komplext.

Ullband från Island

Källa: bilder tagna i museet i Reykjavik (bild).

Det här bandet låg inuti en spännbuckla i en kvinIsland2nograv, även det fastsytt längs med ytterkanten av ett kyperttyg. Det satt alltså med största sannolikhet längs överkanten på en hängselkjol. Det avslutades av två parallella snoddar där det är svårt att urskilja tekniken på de bilder jag haft tillgängliga. Jag har inte heller några säkra mått, men bandet är klart grövre och bredare än de övriga här. Det som finns kvar är fyra trådar ullgarn var i kantbrickorna, tre trådar var i mönsterbrickorna och inslagsgarnet. Allt garn är ett entrådigt kamgarn av en tjocklek som minst motsvarar dagens nm 6/1. Det finns tydliga rester av blå och röd färg på varpen, medan inslaget ser gult ut men mycket väl kan ha varit vitt ursprungligen.

Även här har jag provvävt bandet utan och med lingarn i mönsterbrickorna, i olika kvaliteter på garn. Mönstret framträder bara då lingarnet tas med. I övrigt gäller som ovan att med både lin- och ullgarn i varpen kan man komma mycket nära hur originalbandet kan ha sett ut om alla brickor vrids tillsammans. I originalbandet vreds kantbrickorna dock individuellt utan att byta vridriktning.

Färgkombinationen i min tolkning följer fyndet. Jag har tolkat mönstret så att det fortsätter på samma sätt som i den bevarade biten, men det kan naturligtvis också varit mer komplext.

Silkeband från Oseberg

Källa: Margareta Nockert 2006, Brickväv och brickband ur Osebergfunnet, Bind IV, Tekstilene (bild på originalet)

oseberg2Det lilla (ca 5mm breda) silkebandet från Oseberg är det mest kända i samlingen. Det har förmodligen suttit fastsytt längs med ytterkanten av ett broderifragment. De kvarvarande fragmenten är totalt 19,5cm långa.

Här finns både silkegarnet och den vegetabiliska fibern kvar. Det är silke i inslaget. Allt silke påminner i tjocklek om Gütermanns sysilke, dtex 300. Den vegetabiliska fibern är mörk och starkt nedbruten. Det finns inga rester av färger.

Jag har återskapat bandet i Gütermanns knapphålssilke, dtex 750, vilket gör det grövre och bredare, men betydligt snabbare och lättare att väva. Det är naturligtvis mer tidstroget att välja sysilke istället.

I min tolkning har jag använt blekt lingarn trots att den vegetabiliska fibern i fyndet var mörkare. Orsakerna till detta är flera; dels var det mycket ovanligt att man färgade linfiber under vikingatid, dels mörknar textila fibrer normalt när de är starkt nedbrutna, och dels framträder mönstret mycket tydligare med en vit fiber. Jag har också använt en färg i mönsterbrickorna och en annan i kantbrickorna, precis som i de övriga banden. Eftersom det inte finns några färgrester är det en ren gissning.

Silkeband från Birka

enkelt brickband Birka 735 (528x673)Källa: Direkta okulära studier av bandet på Statens Historiska Museum i Stockholm. Se fotot t.h. av Stina Hellrönn, med tack till Statens Historiska Museum.

birka2Det här lilla oansenliga bandet har inte tidigare tolkats någonstans. Det hör till en grupp brickband som är fastsydda på ett stycke samitumsiden som troligen har suttit på framstycket till en kjortel i grav 735 i Birka. Eftersom graven är en dubbelgrav vet vi inte om det hörde till mans- eller kvinnodräkten. Just det här bandet sitter vertikalt mot och delvis under de övriga. Alla de övriga är liknande, men broscherade med silvertråd, och troligen har alla helt enkelt antagit att även detta band var broscherat och inte tittat närmare på det.

Det som finns kvar är silketråden i varpen. Här är det tydligt att en vegetabilisk fiber ursprungligen har ingått eftersom allt inslag saknas och det tomrummet direkt innanför de yttersta kantbrickorna bör bero på att de inre kantbrickorna varit varpade med vegetabilisk tråd. Bland mittenbrickorna är en vänd åt motsatt håll mot de övriga. Om det är avsiktligt eller ett misstag kan vi inte avgöra. Det finns inga rester av färger, hela bandet är bevarat i silveroxiden från de omgivande banden.

I min tolkning har jag, precis som för övriga band, använt en färg i kantbrickorna och en annan i mitten. Jag har dessutom använt samma färg i den felvända brickan som i kantbrickorna. Eftersom det inte finns några färgrester är det en ren gissning; bandet kan mycket väl ha varit enfärgat.

Comments are closed