Byxor

Byxor-framsidaFöljande plagg finns beskrivna i mönsterhäftet Byxor. I mönsterhäftena finns en hel del information om källor och kunskapsläge, men det saknas plats för den detaljnivå somliga av oss vill ha. Därför hittar ni den här istället. Se Källor för den fullständiga källförteckningen. Du kan köpa häftet i min webbutik eller hos någon av mina återförsäljare.

I den nya upplagan av Byxor finns mönstret för Skjöldehamnsbyxan inte längre med. Dels var den inte så lättsydd som önskat, dels är Skjöldehamnsfyndet troligen senare än vikingatid. Istället finns nu ett mönster till hosorna i Haithabu samt foten till byxorna från Thorsbjerg.

För byxor kan bilder och figuriner faktiskt vara användbara eftersom pösbyxorna är så lätta att identifiera på dem (se t.ex. bild och bild). Bilderna kan dessutom visa oss att snäva byxor var vanligt (se bild), men att det också fanns vida raka byxor (se bild). Däremot kan bilderna inte avslöja något om hur byxorna var skurna, så vi är glada att vi har arkeologiska fynd att utgå från.

Snäva byxor från Thorsbjerg

svårighetsgrad 2
Dessa byxor ska vara åtsittande och kan därför kräva viss mönsteranpassning. Förläng eller förkorta efter behov.

Rekonstruerade med hjälp av fynd från en mosse i Thorsbjerg i Danmark (Hald 1980; sid 329, se också bild och bild ) och fynd av gren- och bakpartier i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 28-37, bild och bild). Byxorna i Thorsbjerg är nästan hela, så rekonstruktionen är förhållandevis säker, däremot är de flera hundra år äldre än vikingatid. Gren- och bakpartierna i Haithabu ger oss dock en möjlighet att säga att konstruktionen bör varit likartad under vikingatid.

Material: Byxorna i mossen i Thorsbjerg är sydda av diamantkypert i ull (Hald 1980; sid 329). Delar av byxor i Haithabu har också varit av diamantkypert, blandat med spetskypert (Hägg 1984 (2); sid 28).

  1. Den linning som beskrivs i häftet är helt baserad på fyndet i  Thorsbjerg (Hald 1980; sid 329, se också bild), men eftersom linningen normalt är dold under en eller flera kjortlar ger jag också förslag på en enklare, mer praktisk linning med dragsko baserad på fyndet i Skjoldehamn (Løvlid 2009; sid 103-107).
  2. Den komplicerade skärningen i grenen är direkt tagen från fyndet i Thorsbjerg (Hald 1980; sid 329), men att den typen av skärning fortfarande användes under vikingatiden styrks av fynd i Hedeby (Hägg 1984 (2); sid 163-168).
  3. Byxorna i Thorsbjerg hade fastsydda fötter (Hald 1980; sid 328-329), något som Inga Hägg (Hägg 1984 (2); sid 163-164) tror var vanligt även under vikingatid, baserat på att det fanns ett ord för byxor med fötter (leistabrokr) och ett för byxor utan fötter (okulbrokr). I min grundrekonstruktion fanns fötterna inte med, men nu kan man använda samma fotmönster som till hosorna från Haithabu längst ner på sidan.

Pösbyxor från Haithabu

svårighetsgrad 3
Vidden kan varieras beroende på tygtillgång. Längden är osäker och kan också varieras, från strax under knäet till hellång. Rekonstruktionen här slutar strax under knäet. Svårighetsgraden beror på rynkningen. Vill du göra det lättare kan du naturligtvis vecka byxbenen istället.

Rekonstruerad med hjälp av grenpartier från Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 32-38) och bilder. Hur rynkningen gjorts vet vi inte, så den är baserad på rynkningen från Pskov.

Material: Grenpartierna i Haithabu var tillverkade av yllemuslin (Hägg 1984 (2); sid 32-38), en typ av ylle som är mycket tunn och faller i snygga veck. Yllekräpp är ett liknande, något grövre, tyg.

  1. Det finns inget bevarat av rynkningen från några vikingatida pösbyxor, därför har jag återanvänt den rynkning som fanns runt halslinningen på särken i Pskov. Det är den absolut troligaste tekniken, men den kräver stor noggrannhet och tar tid, så om man vill fuska kan man alltid vecka byxorna mot linningarna istället.
  2. Grenen är densamma som Thorsbjergsbyxans (eller Damendorfbyxans om man väljer den modellen istället) och styrks som sagt av fynden i Haithabu (se bild).
  3. Vi vet inte hur byxorna hölls ihop nertill. Det här är en möjlig variant, en annan är att de fortsatte rakt ner till anklarna och hölls ihop av benlindor runt smalbenen (en något knöligare variant men stöds av vissa bilder), en annan är de smalare holkar som ofta sys fast nertill på pösbyxor i re-enactment. Det är enligt mig den minst troliga varianten. Vi har inga fynd som tyder på en liknande konstruktion.

Snäva byxor från Damendorf

svårighetsgrad 2
Även dessa byxor ska vara åtsittande. Förläng eller förkorta efter behov.

Rekonstruerade utifrån ett fynd i Damendorf i Nordtyskland (Hald 1980; sid 329-332, se också bild och bild) av ett par byxor som påminner mycket om Thorsbjergsbyxan men har vissa mindre skillnader.

Material: Byxorna i Damendorf var tillverkade av diamantkypert i ull (Hald 1980; sid 329), precis som Thorsbjergsbyxorna.

  1. Det som framför allt skiljer fyndet i Damendorf från det i Thorsbjerg är den lilla kilen på insidan av låret (Hald 1980; sid 332).
  2. På fyndet i Damendorf saknas framkilen, något som gett upphov till tolkningen att de varit öppna framtill eller haft ett halvcirkelformat framstycke (Hald 1980; sid 329). Jag har inte använt den tolkningen, utan istället följt lösningen från Thorsbjergsfyndet som ger en mer välsittande byxa och är lika konsistent med fyndet.
  3. Byxorna i Damendorf var avslitna nertill så vi vet inte om de hade fötter eller inte (Hald 1980; sid 329).

Hosor från Haithabu

svårighetsgrad 1
Hosor ska sitta bra och vadmått kan vara ganska individuella, så räkna med att mönstret kan behöva anpassa på både längd och bredd.

Rekonstruerade utifrån ett fragment från hamnen i Haithabu (Hägg 1984 b; sid 20-24, se också bild). Fragmentet visar konstruktionen av överdelen, men det går inte att avgöra om hosan hade en fot och i så fall hur den kan ha sett ut. Jag ville ha ett alternativ med fot och då finns det två alternativ för att välja skärning på denna. Antingen foten som sitter på någon av hosor_siffrorbyxorna i Thorsbjerg, eller fötterna på någon av de bevarade medeltida hosorna. Jag valde att ta foten till de byxor från Thorsbjerg som redan finns med i häftet för att de skulle passa att använda till dessa också.

Material: Hosan i Haithabu var tillverkad i 2/2 diagonalkypert i ull (Hägg 1984b; sid 24).

  1. Överdelen är baserad på fragmentet i Haithabu (Hägg 1984b; sid 20-24).
  2. Foten är baserad på byxorna i Thorsbjerg (Hald 1980; sid 329, se också bild).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *