Byxor

Följande plagg finns beskrivna i mönsterhäftet Byxor. I mönsterhäftena finns en hel del information om källor och kunskapsläge, men det saknas plats för den detaljnivå somliga av oss vill ha. Därför hittar ni den här istället. Se Källor för den fullständiga källförteckningen. Återförsäljare hittar du under Länkar.
För byxor kan bilder och figuriner faktiskt vara användbara eftersom pösbyxorna är så lätta att identifiera på dem (se t.ex. bild och bild). Bilderna kan dessutom visa oss att snäva byxor var vanligt (se bild), men att det också fanns vida raka byxor (se bild). Däremot kan bilderna inte avslöja något om hur byxorna var skurna, så vi är glada att vi har arkeologiska fynd att utgå från.

Snäva byxor från Thorsbjerg

svårighetsgrad 2
Dessa byxor ska vara åtsittande och kan därför kräva viss mönsteranpassning. Förläng eller förkorta efter behov.

Rekonstruerade med hjälp av fynd från en mosse i Thorsbjerg i Danmark (Hald 1980; sid 329, se också bild och bild ) och fynd av gren- och bakpartier i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 28-37, bild och bild). Byxorna i Thorsbjerg är nästan hela, så rekonstruktionen är förhållandevis säker, däremot är de flera hundra år äldre än vikingatid. Gren- och bakpartierna i Haithabu ger oss dock en möjlighet att säga att konstruktionen bör varit likartad under vikingatid.

Material: Byxorna i mossen i Thorsbjerg är sydda av diamantkypert i ull (Hald 1980; sid 329). Delar av byxor i Haithabu har också varit av diamantkypert, blandat med spetskypert (Hägg 1984 (2); sid 28).

  1. Den linning som beskrivs i häftet är helt baserad på fyndet i  Thorsbjerg (Hald 1980; sid 329, se också bild), men eftersom linningen normalt är dold under en eller flera kjortlar ger jag också förslag på en enklare, mer praktisk linning med dragsko baserad på fyndet i Skjoldehamn (Løvlid 2009; sid 103-107).
  2. Den komplicerade skärningen i grenen är direkt tagen från fyndet i Thorsbjerg (Hald 1980; sid 329), men att den typen av skärning fortfarande användes under vikingatiden styrks av fynd i Hedeby (Hägg 1984 (2); sid 163-168).
  3. Byxorna i Thorsbjerg hade fastsydda fötter (Hald 1980; sid 328-329), något som Inga Hägg (Hägg 1984 (2); sid 163-164) tror var vanligt även under vikingatid, baserat på att det fanns ett ord för byxor med fötter (leistabrokr) och ett för byxor utan fötter (okulbrokr). I min rekonstruktion har jag valt att inte ta med fötterna.

Pösbyxor från Haithabu

svårighetsgrad 3
Vidden kan varieras beroende på tygtillgång. Längden är osäker och kan också varieras, från strax under knäet till hellång. Rekonstruktionen här slutar strax under knäet. Svårighetsgraden beror på rynkningen. Vill du göra det lättare kan du naturligtvis vecka byxbenen istället.

Rekonstruerad med hjälp av grenpartier från Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 32-38) och bilder. Hur rynkningen gjorts vet vi inte, så den är baserad på rynkningen från Pskov.

Material: Grenpartierna i Haithabu var tillverkade av yllemuslin (Hägg 1984 (2); sid 32-38), en typ av ylle som är mycket tunn och faller i snygga veck. Yllekräpp är ett liknande, något grövre, tyg.

  1. Det finns inget bevarat av rynkningen från några vikingatida pösbyxor, därför har jag återanvänt den rynkning som fanns runt halslinningen på särken i Pskov. Det är den absolut troligaste tekniken, men den kräver stor noggrannhet och tar tid, så om man vill fuska kan man alltid vecka byxorna mot linningarna istället.
  2. Grenen är densamma som Thorsbjergsbyxans (eller Damendorfbyxans om man väljer den modellen istället) och styrks som sagt av fynden i Haithabu (se bild).
  3. Vi vet inte hur byxorna hölls ihop nertill. Det här är en möjlig variant, en annan är att de fortsatte rakt ner till anklarna och hölls ihop av benlindor runt smalbenen (en något knöligare variant men stöds av vissa bilder), en annan är de smalare holkar som ofta sys fast nertill på pösbyxor i re-enactment. Det är enligt mig den minst troliga varianten. Vi har inga fynd som tyder på en liknande konstruktion.

Snäva byxor från Damendorf

svårighetsgrad 2
Även dessa byxor ska vara åtsittande. Förläng eller förkorta efter behov.

Rekonstruerade utifrån ett fynd i Damendorf i Nordtyskland (Hald 1980; sid 329-332, se också bild och bild) av ett par byxor som påminner mycket om Thorsbjergsbyxan men har vissa mindre skillnader.

Material: Byxorna i Damendorf var tillverkade av diamantkypert i ull (Hald 1980; sid 329), precis som Thorsbjergsbyxorna.

  1. Det som framför allt skiljer fyndet i Damendorf från det i Thorsbjerg är den lilla kilen på insidan av låret (Hald 1980; sid 332).
  2. På fyndet i Damendorf saknas framkilen, något som gett upphov till tolkningen att de varit öppna framtill eller haft ett halvcirkelformat framstycke (Hald 1980; sid 329). Jag har inte använt den tolkningen, utan istället följt lösningen från Thorsbjergsfyndet som ger en mer välsittande byxa och är lika konsistent med fyndet.
  3. Byxorna i Damendorf var avslitna nertill så vi vet inte om de hade fötter eller inte (Hald 1980; sid 329).

Enkla byxor från Skjoldehamn

svårighetsgrad 1
Byxorna ska sitta hängigt, så exakta mått är inte så viktiga. Förläng eller förkorta efter behov.

Rekonstruerade utifrån byxorna i Skjoldehamnsfyndet i Nordnorge (Løvlid 2009; sid 102-110, se också bild). Här vet vi längden, bredden, formen i den nedre delen och en del om midjan, men ingenting om hur grenen var konstruerad (se bild). Rekonstruktionen av grenen är alltså inte baserad på fynd, istället har jag valt en så enkel, men ändå fungerande, variant som möjligt.

Material: Byxorna i Skjoldehamn var tillverkade av ganska tjock, troligen lätt valkad diagonalkypert i ofärgad, vit ull (Løvlid 2009; sid 102).

  1. Det smala bakstycket är baserat på fyndet i Skjoldehamn (Løvlid 2009; sid 103-107).
  2. På fyndet i Skjoldehamn finns en söm baktill (Løvlid 2009; sid 103-107) som visar något form av stjärtlapp måste ha funnits.
  3. Grenen saknas helt i fyndet i Skjoldehamn (Løvlid 2009; sid 103-107) och är en enkel men fungerande konstruktion gjord av mig. Alternativa konstruktioner, som fortfarande är konsistenta med fyndet, är att ha samma gren som i Thorsbjerg eller Damendorf.
  4. Nederdelen av benen, med slits, prydnadssömmar och påsydda band, är väl bevarade i fyndet i Skjoldehamn (Løvlid 2009; sid 109-110, se också bild). Sömmarna har en viss samisk prägel, vilket är helt naturligt eftersom det är mycket möjligt att det är ett samiskt fynd.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *