Mössor och vantar

Mössor och vantar-framsidaFöljande plagg finns beskrivna i mönsterhäftet Mössor och vantar som är det nya namnet på det som förut hette Mindre plagg. I mönsterhäftena finns en hel del information om källor och kunskapsläge, men det saknas plats för den detaljnivå somliga av oss vill ha. Därför hittar ni den här istället. Se Källor för den fullständiga källförteckningen. Du kan köpa häftet i min webbutik eller hos någon av mina återförsäljare.

Till skillnad mot de övriga mönsterhäftena är mönstren i det här häftet i skala 1:1, d.v.s. naturlig storlek, på ett separat ark.

I den nya utgåvan finns inte längre hättan och sockorna från Skjoldehamn med, eftersom fyndet från Skjoldehamn troligen är något senare än vikingatid. Istället hittar du ytterligare en tolkning av den toppiga mössan från Birka samt två möjliga varianter av en pillerburksmössa från Haithabu.

Jag anser fortfarande att det är troligt att det fanns någon form av hätta med axelslag som användes vid dåligt väder, även under vikingatid, men väljer att avstå från tolkningar av hur den kan ha sett ut. Jag har mycket svårt att tro att fragment S3 från Haithabu är en hätta.

Hätta från Dublin

svårighetsgrad 1

Mönster i fyra storlekar baserade på varsitt fynd.

Hätta från Dublin är helt baserad på ett antal fynd från vikingabosättningar i Dublin, York (bild) och Lincoln, de allra flesta från Dublin (Wincott Heckett, 2003). De är alltså alla från de brittiska öarna men med tydligt vikingakontext. Det är mycket svårt att identifiera liknande mössor på bilder, men dräkthistoriskt skulle de kunna kopplas samman med coifen från framför allt 1200-talet.

Eftersom hättorna inte är gravfynd så vet vi inte om de bars av män eller kvinnor. En av hättorna är lappad på ”fel” sida (Wincott Heckett 2003, 44-46, 59), vilket skulle kunna tyda på att de bars under någon annan huvudbonad, något som var vanligt med liknande enkla hättor under senare tidsperioder.

Material: Alla hättorna i Dublin är sydda antingen i ett tunt, ganska glest, ylletyg som är vävt till rätt storlek, eller i ett likaså tunt och ganska glest sidentyg, bägge i tuskaft. Ylle är vanligare än siden (Wincott Heckett 2013, 44, 89-96). Hättorna i York och Lincoln är av samma typ av tunna sidentyg (Walton Rogers 1989, 360).

  1. Den lilla avsydda toppen uppe på hjässan finns på de flesta hättorna i Dublin och Lincoln (Wincott Heckett 2013, 45). På den mer kända hättan i York är den avklippt (Walton Rogers 1989, 360).
  2. Hättan är liten. Storlekarna på mönsterarket har jag tagit direkt från fyra av fynden i York och Dublin (Wincott Heckett 2003, 56-74, Walton Rogers 1989, 360). York-hättan är den klart största, de övriga är mycket små och bör ha nått fram till örsnibben ungefär.
  3. Bandet som här är knutet under hakan finns det rester av på en av hättorna i Dublin (Wincott Heckett 2003, 69). På många av de övriga hättorna kan man identifiera bandet genom att tyget dragits ut nedåt-framåt (Wincott Heckett 2003, 59, 64, 66, 70, 71, 73). På hättan från York har bandet fästs högre upp och troligen varit av linne (Walton Rogers 1989, 361), Det finns andra möjliga sätt att sätta fast hättan på huvudet, men det här sättet är det enda som stämmer med fynden och håller hättan stadigt på plats.

Rund mössa från Birka

svårighetsgrad 2

Mönster i hattstorlekarna 56/58/60/62.

Rund mössa från Birka utgår från fynd av brickband runt kraniet i några gravar i Birka. Resten av formen är okänd men baserat på sidenresterna i grav 944 (bild) bör den ha haft en rund form som stämmer mycket väl med de fyrdelade runda mössorna från Moshchevaya Balka. Jag har därför använt dessa som bas för rekonstruktionen.

Denna mössa bars uppenbarligen av både kvinnor och män. Kvinnorna bar den normalt tillsammans med en underkjortel som var prydd med samma typ av brickband. Män kunde eventuellt ha posamenter på sina mössor istället för brickband.

Material: Det finns mycket litet bevarat av dessa mössor i Birka, bara lite sidenrester och i ett par fall yllerester, i anslutning till metalldelarna (Hägg 1986, 65, 70). Mössorna i Moshchevaya Balka är alla sydda av samitumvävt siden (bild). Foder vet vi i Birka-fallen ingenting om, men alla mössorna i Moshchevaya Balka har foder, i åtminstone något fall av päls (däremot inte pälsbräm). Jag har tyvärr inte lyckats ta reda på vilket material fodren består av där, men det ser ut som tunt siden på bilderna. Brickbanden i Birka är normalt av siden med brocherade mönster av silvertråd. Posamenten är av silver.

  1. Formen på mössorna i Birka är mycket osäker. Jag har valt att basera den helt på mössorna i Moshchevaya Balka (bild), som stämmer mycket väl med den välbevarade sömmen i grav 944 i Birka (Geijer 1938, 62 och plansch 13).
  2. Brickbandet runt underkanten är det som ofta identifierar dessa mössor i Birka (Hägg 1986, 65). I Moshchevaya Balka finns inga brickband. I grav 944 i Birka fanns istället ett posament längs en av de lodräta sömmarna.

 

Spetsig mössa från Birka, tolkning 1 och 2

svårighetsgrad 2

Mönster i hattstorlekarna 56/58/60/62.

Spetsig mössa från Birka utgår från flera fynd av toppar och hängen vid kranier i Birka (Hägg 1986, 70, bild).  Ett antal bilder från vikingatid (bild, bild) styrker tolkningen av en spetsig mössa, även om det är möjligt att de istället föreställer hjälmar.

Den här mössan verkar ha burits främst av män, även om det är möjligt att rester av den också hittats i åtminstone kvinnograven 750 i Birka (Hägg 1986, 65). I de isländska sagorna nämns vid ett flertal tillfällen en ”rysk mössa”, något som brukar tolkas som en spetsig mössa (Zanchi 2009), troligen av denna typ. I sagorna bärs denna mössa alltid av män och på bilder är det också alltid män som bär den.

Material: På metalldelarna kopplade till den här mössan i Birka har man hittat rester av siden (Hägg 1986, 70). Inga rester av ylle kopplade till denna mössa har hittats, men det kan ju vara en ren slump. Den spetsiga mössan i Moshchevaya Balka är sydd av samitumvävt siden (bild). Precis som med den runda mössan vet vi inte hur det stod till med foder i Birka, men mössan i Moshchevaya Balka är fodrad. För att få en upprättstående mössa kan ett mellanfoder också krävas. Det finns inga fynd på mellanfoder utan den tolkningen är helt praktiskt motiverad.

Tolkning 1

  1. Formen på mössan är främst baserad på den spetsiga mössan i Moshchevaya Balka (bild). Det fanns troligen också en hängande variant av denna mössa som kan ha varit längre och säkert saknade mellanfoder (bild).
  2. Metalltoppar som anses suttit på mössor har hittats i Birka, grav 644 (Geijer 1938, plansch 33) och grav . Liknande metalltoppar har också hittats österut.
  3. Posamentet längs med sömmen är också det baserat på grav 644 i Birka (Hägg 1986, 70).

Tolkning 2

toppmössaFormen på mössan är främst baserad på bilder och figuriner från vikingatid. Dessa bilder och figuriner kan bära mössor, men det är också möjligt att det är hjälmar vi ser.

Toppar och posament kan appliceras på den här tolkningen likaväl som på den förra.

 

 

Pillerburksmössa från Haithabu

svårighetsgrad 1

Mönster i hattstorlekarna 56/58/60/62.

Pillerburksmössan utgår från ett fragment från boplatsen i Haithabu (Hägg 1991, sid 55-60, se också bild). Eftersom fragmentet inte visar hur nederkanten kan ha sett ut, har jag kompletterat med liknande, mer kompletta fynd från Nederländerna (Brandenburgh 2010, sid 66-67). Det har gett flera alternativa tolkningar varav jag gett två här, baserade på mössorna från Leens (bild) och Aalsum (bild).

Material: Fragmentet från Haithabu var sytt i en 2/2 diagonalkypert i ull som var ruggad och dessutom hade lugg på insidan. Mössorna från Nederländerna var också av ull, men varken ruggade eller med lugg och med varierande bindemönster.

pillerburk_siffror

  1. Överdelen är baserad på fragmentet från Haithabu (Hägg 19991, sid ).
  2. Nederkanten på den ena tolkningen är baserad på fyndet från Leens (Brandenburgh 2010, sid 67).
  3. Nederkanten på den andra tolkningen är baserad på fyndet från Aalsum (Brandenburgh 2010, sid 66)

 

 

Vantar från Akranes

svårighetsgrad 2

Mönster i handskstorlekarna 7/8/9.

Vantar från Akranes bygger på fynd av en nästan hel vante från 900-talet på Island. På Island har också ett par enklare barnvantar hittats, men jag har här nöjt mig med vuxenvanten (Lehmann-Filhes 1896). Vanten från Akranes är riktigt modernt och avancerat skuren, sitter mycket bra på handen och ger en bra rörlighet. Den är ett utmärkt alternativ till de vanligare nålbundna vantarna.

Material: Vanten från Akranes är sydd av grovt, tätt ylle med flossa på insidan (Guðjónsson 1962). Den måste varit riktigt varm och skön när den var ny.

  1. Att utsidan är större än insidan kommer från originalet (bild).
  2. Den välskurna tummen som ger en så bra rörlighet kommer från originalet (bild).
  3. Kilen som gör att vanten får plats utanpå ärmarna kommer också från originalet (bild).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *