Särk och hängselkjol

Följande plagg finns beskrivna i mönsterhäftet Särk och hängselkjol. I mönsterhäftena finns en hel del information om källor och kunskapsläge, men det saknas plats för den detaljnivå somliga av oss vill ha. Därför hittar ni den här istället. Se Källor för den fullständiga källförteckningen. Återförsäljare hittar du under Länkar.
Jag har inte med någon rekonstruktion av en hängselkjol i linne. De har troligen, men inte säkert varit av någon omlottyp (Hägg 1974; sid 51, se också bild). I Pskov hittades rester av en hängselkjol i linne (se bild) vars tolkning fortfarande är mycket osäker. Den har inte använts som grund för någon av mina rekonstruktioner. Jag har också använt bilder och figuriner i mycket liten omfattning. Jag anser att de är alldeles för osäkra som rekonstruktionsunderlag.

Slät särk

svårighetsgrad 1
Sys efter personliga mått. Vidden på kilarna kan ökas om så önskas. Längden kan varieras efter önskemål.

Modellen är huvudsakligen baserad på Inga Häggs tolkning av den släta särken utifrån fynden i Birka (Hägg 1974; sid 22-26). Dessa fynd består huvudsakligen av små linnebitar fastrostade under spännbucklorna eller vid saxar och andra redskap som hängt från bucklorna.

Material: De rester man hittat efter särkar i Birka(Hägg 1974; sid 14-17) och Haithabu (Hägg 1991; sid 121-204) har alla varit av linne. Linnesärkarna saknar oftast färgpigment (Hägg 1974; sid 13) och är då troligen naturblekta (motsvarar ungefär halvblekt idag), eller möjligen oblekta. I några fall är de blå, och i ett par fall i Haithabu (Hägg 1991; sid 212-214) rutiga, dvs blå med smala ränder i rött och vitt åt bägge hållen.

  1. Halsringningens form är okänd och därför har en enkel rund form baserad på senare särkar och medeltida kjortlar använts.
  2. Sprundets längd är baserat på placeringen av “det fjärde spännet” i gravarna i Birka (Hägg 1974; sid 18-19). Det fjärde spännet är ett litet runt spänne som verkar ha använts för att stänga igen halssprundet. Om spännbucklor och därmed hängselkjol saknas befinner det sig ofta ganska långt ner, något som Inga Hägg tolkar som tecken på ett djupt sprund.
  3. Ärmlängden  och vidden är baserad på rester av särklinne på saxar m.m. i Birka (Hägg 1974; sid 20-21) och särken i Pskov som hade långa ärmar som var snäva nedtill (Zubkova m.fl. 2007). Det är naturligtvis mycket möjligt att alla särkar inte hade lång ärm.
  4. Ärmspjällen är baserade på konstruktionen hos senare särkar och hos ungefär samtida kjortlar och skjortor (Løvlid 2009; sid 62 och 91, Fentz).
  5. Särkens längd saknas det arkeologiska belägg för, så den är baserad på bilder.
  6. Sidokilarna är baserade på konstruktionen hos senare särkar och ungefär samtida eller något senare kjortlar och skjortor (Løvlid 2009; sid 63-65 och 91-94, Hald 1980; sid 39, Hägg 1984 (2); sid 42-47). Ett alternativ skulle kunna vara att göra särken betydligt vidare.

Rynkad särk från Pskov

svårighetsgrad 3
Sys efter personliga mått. Vidden på kilarna kan ökas om så önskas. Svårighetsgraden beror på rynkningen som kräver stor noggrannhet i arbetet.

Modellen utgår från fyndet i Pskov (Zubkova m.fl. 2007). Där hittades ett tygbylte med ett par spännbucklor i mitten. Det som identifieras som rester av en särk är en halsringning (se bild) och rester av ärmarnas nederkanter och särkens nederkant. Det finns också rester av goffrerade särkar i Birka (Hägg 1974; sid 26-30) som skulle kunna varit konstruerade på liknande sätt, men vi har inte tillräckligt med kunskap om dem eftersom de bara består av små goffrerade partier under spännbucklorna (se bild).

Material: Särken i Pskov var tillverkad av fint blått linne med sidenapplikationer (Zubkova m.fl. 2007).

  1. Halsringningen, med rynkning, slits och knytband är helt baserad på den halsringning som hittades i Pskov (Zubkova m.fl. 2007).
  2. Nederkanten av ärmarna likaså, med 10cm breda sidenapplikationer (Zubkova m.fl. 2007).
  3. Och detsamma gäller nederkanten av särken med 5cm breda sidenapplikationer (Zubkova m.fl. 2007).
  4. Övriga delar av särken saknas i Pskov-fyndet och här har samma källor använts som för den släta särken. Det finns många alternativa rekonstruktionsmöjligheter här.

Figursydd hängselkjol från Birka/Haithabu

svårighetsgrad 2
Kan sys med eller utan kilar i sidorna, mitt bak och mitt fram. Inprovningarna kan uteslutas. Längden kan justeras, från något mer än knälång ner till fotsid. Önskas släp måste mönstret justeras. Vidd och livlängd kan också justeras efter kroppsmått för att få en bättre passform.

Modellen är till största delen baserad på fyndet av ett halvt bakstycke i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 38-42, se också bild 1, bild 2), med stöd av fynd kring spännbucklorna i Birka (Hägg 1974; sid 51-55, se också bild).

Material: Bakstycket i Haithabu var tillverkat av yllerips (Hägg 1984 (2); sid 38), d.v.s. ett tuskaftat ylletyg som har en tätare varp än inslag (de flesta tyger som vävts på varptyngd vävstol har den egenskapen). De flesta hängselkjolarna i Birka var tillverkade av diamantkypert i ylle (Hägg 1974; sid 51-52), ofta med ett foder eller en skoning i linne (Hägg 1974; sid 54). Nästan alla hängselstroppar var tillverkade av linne, men ett fåtal av ylle, då ofta av samma tyg som kjolen (Hägg 1974; sid 50). Det finns tygbitar i Birka som tyder på att hängselkjolar av linne också användes i mindre omfattning, även om användningen troligen blev vanligare under 900-talet (Hägg 1974; sid 51).

  1. Hängselstropparnas konstruktion är baserad på ett stort antal fynd av öglor i spännbucklorna i Birka (Hägg 1974; sid 39-48, se också  bild), Haithabu (Hägg 1991; sid 121-204) och Norge (Blindheim 1945; sid 157).
  2. Placeringen av hängselstropparna framtill är baserat samma fynd.
  3. Placeringen av hängselstropparna baktill kommer från bakstycket i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 38-42).
  4. I Birka (Hägg 1974; sid 54-55) finns inga tecken överhuvudtaget på att hängselkjolen av ylle skulle varit öppen framtill eller vid sidan om spännbucklorna. Allt tyder på en hängselkjol som var ihopsydd runt om.
  5. En snodd eller ett sidenband längs överkanten finns det ett antal belägg för i Birka (Hägg 1974; sid 32-33, se också bild). Vi vet inte om dessa fortsatte runt bakstycket.
  6. Att bakstycket går ungefär lika långt upp som framstycket stämmer både med bakstycket i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 38-42) och fynd i Birka (Hägg 1974; sid 50) där Inga Hägg kunnat konstatera att det bakom förmultningsresterna av kroppen i höjd med spännbucklorna finns särklinne och ev. en kaftan, men inga rester av hängselkjolen.
  7. Bakstycket i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 38-42) har tecken på söm mitt bak och i sidan.
  8. Bakstycket i Haithabu (Hägg 1984 (2); sid 38-42) har utåtvända inprovningar med en snodd fastsydd längs med. Jag har här tagit mig friheten att sätta dem på framstycket också. På bakstycket i Haithabu fortsätter snodden ända från överkanten av hängselkjolen till strax nedanför midjan, där tygstycket rivits av. Det är alltså möjligt att den forsatt betydligt längre.
  9. Hängselkjolens längd och vidd och ev. kilar saknar vi helt belägg för. Bilder och figuriner tyder möjligen på att hängselkjolen var kortare än särken.

Rynkad hängselkjol från Køstrup

svårighetsgrad 2
Längden kan justeras, från något mer än knälång ner till fotsid. Kan också ha släp, dvs. vara längre och släpande i marken baktill. Rynkningen här är mycket kortare och därmed enklare än på särken från Pskov.

Den rynkade hängselkjolen är baserad främst på fyndet i Køstrup (Thunem 2013, se också bild) av tygbitar i överdelen av framstycket på en hängselkjol.

Material: Hängselkjolen i Køstrup var tillverkad av yllerips (Thunem 2013). Hängselstropparna var av samma tyg.

  1. Stropparnas konstruktion och placering är baserade på , förutom fyndet i Køstrup, samma fynd i Birka och Haithabu som den figursydda hängselkjolen.
  2. Konstruktionen av rynkningen mellan bucklorna är främst baserade på fyndet i Køstrup (Thunem 2013), men också kompletterat med tekniken som användes runt halsringningen i Pskov (Zubkova m.fl. 2007). Det är oklart om rynkorna var nersydda längre ner eller inte. I Køstrup satt inte rynkorna fast i en tygremsa så som jag har rekonstruerat det (Thunem 2013). Det är en svaghet i min rekonstruktion, men jag förstår inte hur jag annars ska få till en hållbar modell. Alternativet som ligger närmast fyndet är att fålla överkanten, rynka och låta rynktrådarna sitta kvar.
  3. Bredden på rynkningen stämmer med fyndet i Køstrup (Thunem 2013).
  4. Brickbandet längs med överkanten stämmer med fyndet i Køstrup (Thunem 2013). Vi vet inte om det satt fast på detta sätt eftersom stygnen försvunnit. Alternativa tolkningar finns (Thunem 2013).
  5. Längd och vidd har vi som vanligt inga belägg för, utom osäkra bilder och figuriner. Det här är en alternativ konstruktion jämfört med ovanstående hängselkjol.

3 Comments

  1. Pingback: Ny sida om innehållet i Särk och hängselkjol - Vikingatida Klädedräkt

  2. Hej! Hur tar man sina mått för hängselkjolen? Det fanns bara till särken.

    • Hej Fanny!

      Jag ber om ursäkt för det sena svaret. Särken sys efter individuella mått medan hängselkjolen finns i storlekarna small/medium/large. Vilka mått det motsvarar står i häftet. Själva mönstret finns i skala 1:10 på mönsterarket. Mer information om hur du tar dina mått, förstorar mönstret och eventuellt anpassar mönstret kan du hitta på den här siten under menyalternativet “Tips”.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *