Ytterplagg

Följande plagg finns beskrivna i mönsterhäftet Ytterplagg. I mönsterhäftena finns en hel del information om källor och kunskapsläge, men det saknas plats för den detaljnivå somliga av oss vill ha. Därför hittar ni den här istället. Se Källor för den fullständiga källförteckningen. Återförsäljare hittar du under Länkar.
Förutom de här beskrivna plaggen har vi den rektangulära manteln som troligen var det vanligaste ytterplagget för män, och sjalar som troligen var vanliga för kvinnor. De är så enkla att jag inte tycker att det behövs något mönster för dem. Den rektangulära manteln är helt enkelt en fyrkant, ca 150x250cm, och sjalarna likaså, 150×150 eller 90x150cm. Den förstnämnda storleken på sjal viks till en trekant, den andra hängs med långsidan över axlarna. Bägge sjalarna hålls ihop med ett stort runt, treflikingt eller likarmat spänne mitt på bröstet. Den rektangulära manteln hålls ihop med ett stort ringspänne eller en ringnål vid höger axel. De här plaggen ser vi ofta på bilder. Den stora mängden ringnålar och ringspännen vid höger axel i mansgravar bekräftar bilden av den rektangulära manteln, medan den stora mängden spännen mitt på bröstet i kvinnogravar lika gärna kan komma från kvinnokaftanen från Birka som beskrivs i mitt häfte Skjorta och Kjortel.

Orientalisk herrkaftan från Birka

svårighetsgrad 3

Den orientaliska kaftanen utgår visserligen från fynd i Birka och till viss del även Haithabu, men baserat på forskning kring hur kaftaner såg ut och användes i Bysans och där runtom (Hägg 1984a), samt likheten mellan Birkas kaftaner och fynden i Moshchevaya Balka (bild och bild), har de bäst bevarade kaftanerna där använts som grund för hela konstruktionen.

Material: I både Birka och Haithabu är herrkaftanerna oftast gjorda av ett något valkat ylle i diagonalkypert, men även av linne i vissa fall (Hägg 1986, sid 68-69). Kaftanerna i Moshchevaya Balka är gjorda av siden och linne. De är ofta fodrade med päls. I Moshchevaya Balka saknade kaftanerna metallbroderier, posamenter och brickband, medan alla dessa prydnader har hittats i Birkas kaftaner. Till skillnad mot underkjortlar har brickbanden i Birkas kaftaner oftast tillverkats med brocherad guldtråd istället för silvertråd (Hägg 1986, sid 69). Det har troligen också funnits kaftaner utan metallprydnader som inte bevarats i samma grad.

  1. Kragen är gjord efter ett fynd i Valsgärde (bild) men stärks också av rester av brickband och posamenter vid halsen i mansgravar i Birka (Hägg 1986, sid 69). Den stämmer också med en del kaftaner i Moshchevaya Balka (bild).
  2. Revärerna och knäppningen bygger på fynd i Birka av knappar, sidenband och posamenter. Antalet knappar varierar från 4 till 18 (Hägg 1986, sid 66) men de går alltid från halsen ner till midjan. Detta stämmer precis med fynden i Moshchevaya Balka (bild).
  3. Panelerna på framstycket påminner starkt om de som hittats i Haithabu (Hägg 1984, sid 45-47), men är, precis som resten av kaftanen, hämtad direkt från fynden i Moshchevaya Balka (bild, bild).
  4. Längd, ärmkonstruktion och baksidans panel kommer helt från kaftanerna i Moshchevaya Balka. Jag har förenklat ärmspjällen.

Omlottjacka från Haithabu

svårighetsgrad 3

Omlottjackan bygger till allra största delen på fynd av framstycken i hamnen i Haithabu (bild, Hägg 1984, sid 73-88), men styrks också av bilder på jackor av samma modell från vendeltid och vikingatid, så kallade ryttarjackor eller krigarjackor (bild). På bilder bärs omlottjackorna alltid av män.

Material: Delarna av omlottjackor i Haithabu är alla gjorda av ylle i diagonalkypert. De är fodrade med ylle av samma typ och de dekorativa kantningarna är av en ylleväv med lång lugg som nästan ser ut som en fårfäll.

  1. Bredden på och fastsättningen av kantningen stämmer med fynden i Haithabu och med bilderna. Vi vet inte om det fanns motsvarande kantningar på bakstycket.
  2. På bilderna ser man ett stiliserat mönster på kantningen som oftast tolkas som brickband (bild). Det är minst lika möjligt att tolka det som stiliserade pälsbräm. Pälsen ger också den stadga som krävs för att modellen ska sitta bra.
  3. Den lilla kilen i varje sida är baserad på fynden i Haithabu (Hägg 1984, sid 76-77, 87-88). Den ger en ökad rörelsefrihet och en större möjlighet att använda jackan som ryttarjacka.
  4. Ärmhålens skärning är en av flera möjliga alternativ då den delen av framstyckena i Haithabu inte var bevarade. En rak ärm med ärmspjäll är en lika trolig rekonstruktion.
  5. Ärmarnas skärning är baserad på den isydda ärm som hittats i Haithabu (Hägg 1984, sid 55-59) och på den liknande ärmen på Moselundkjorteln (bild), eftersom vi inte har några ärmfynd från omlottjackor.
  6. Längden är också hämtad från fynden i Haithabu.
  7. Jackan är fodrad, vilket också är baserat på fynden i Haithabu (t.ex. Hägg 1984, sid 75).

Lodenjacka från Haithabu

svårighetsgrad 2

Lodenjackan bygger enbart på fynd av delar av ett plagg i tjockt valkat tyg från hamnen i Haithabu (Hägg 1984, sid 64-68). Vi vet inte om lodenjackan var ett mans- eller kvinnoplagg.

Material: Jackan är sydd av ett tjockt, valkat ylletyg med lugg. Inga spår av foder eller knäppning finns i fyndet.

  1. Midjesömmen och formen på kjolen är baserade på ett av tygstyckena i Haithabu (Hägg 1984, sid 66).
  2. Den rundade ärmhålan och den vågräta sömmen mitt på framstycket kommer från ett annat tygstycke i Haithabu (Hägg 1984, sid 68).
  3. Vi vet inte hur jackan hölls ihop. Inga rester efter knappar, öglor eller band har hittats. Det är mycket opraktiskt att sticka en spännenål direkt genom det tjocka täta tyget. Vi får alltså gissa.
  4. Ärmarna har vi inga fynd av och plagget tolkas av Inga Hägg som en väst (Hägg 1984, sid 183-185), men eftersom ärmlösa plagg av västtyp inte är kända förrän under 1500-talet har jag lagt till samma ärm som på omlottjackan. För den som väljer att göra en annan tolkning är det lätt att ta bort ärmen och klippa ur ärmhålan lite till.

Halvcirkelmantel

svårighetsgrad 1

Halvcirkelmanteln är nog det mest osäkra plagget bland mina rekonstruktioner. Det bygger på fynd av ett långt brett brickband i en kvinnograv från ca år 1000 i Hørning (red. Iversen 1991, sid 194) samt dräkthistoria. Halvcirkelmantlar användes i Bysans (bild) och man kan hitta dem i Norden under medeltid, t.ex. hos bockstensmannen, d.v.s. de finns både före och efter vikingatid. Bilder från t.ex. England och Bayeux-tapeten (bild) visar också att halvcirkelmanteln fanns i andra delar av Europa under vikingatiden. Ett fynd från ca år 1200 av en halvcirkelmantel från Leksand (Nockert M. 1982. Textilfynden. Tusen år på Kyrkudden, Leksands kyrka, arkeologi och byggnadshistoria. Falun. Jag har inte läst källan ännu, bara andrahandsuppgifter.) har långa breda brickband längs framkanterna, precis som manteln i Hørning. Halvcirkelmanteln verka ha kunnat bäras av både män och kvinnor.

Material: Vi vet inte vad vikingatidens halvcirkelmantlar var gjorda av.

  1. Diametern är ungefärligt baserad på längden på brickbandet i Hørning.
  2. Rekommendationen att ha ett brickband längs den raka framkanten kommer framför allt från Hørning men stöds också av det senare fyndet i Leksand.
  3. Knytbanden som breddas i ändarna är bara en av flera möjliga tolkningar av hur manteln hölls ihop framtill. Den stödjs av bilder från England (bild). Det är också möjligt att ett av fynden i Mammen skulle kunna vara ett par liknande band (bild). Andra bilder verkar visa att manteln hålls ihop med ett runt spänne.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *